Bakom affischen: ”Ungdomens dag”

På Leopoldparkens dag den 10 september 2022 anordnade Europeiska historiens hus guidade visningar av den tillfälliga utställningen ”När väggar talar” med konstnärer från Ukraina, Rumänien och Slovenien som varit med och skapat konstverken. Läs historien bakom deras affischer ...

Av Eda Čufer

Vad är historien bakom den här ganska anskrämliga affischen som skapades 1987 av en grupp formgivare med namnet Novi Kolektivizem?

Affischen nådde faktiskt aldrig de murar den var tänkt för i den forna socialistrepubliken Jugoslavien. Den utformades för att främja och fira den årliga statliga helgdag som kallades Dan Mladosti, ”Ungdomens dag”, och som var ägnad åt firandet av den jugoslaviske ledaren Josip Broz Titos födelsedag. Affischen passerade de federala kommittéerna, valdes ut som det bästa förslaget och blev godkänd för framställande.

När resultatet av urvalet nått jugoslaviska medier briserade dock skandalen genast. En person, ihågkommen som ingenjör Grujic, avslöjade i en tidningsartikel att den affisch som officiellt valts ut och godkänts av den federala myndigheten i själva verket var en pastisch på en nazistisk propagandamålning kallad Tredje riket, målad av Richard Klein 1937. Pastischen baserades främst på den nakne mannen, men de nazistiska symboler som finns i originalmålningen ersattes av symboler för det socialistiska Jugoslavien: den tyska örnen byttes ut mot en duva (en fredssymbol), nazistflaggan med svastikan mot den jugoslaviska flaggan med stjärnan och ett nazistiskt emblem mot symbolen för ungdomsdagen. Grujics avslöjande orsakade en enorm allmän och politisk turbulens som ledde till att denna viktiga och vackra statliga helgdag avskaffades, vilket blev början till slutet för det socialistiska Jugoslavien, som officiellt upplöstes 1991.

För att kunna förstå betydelsen och vikten av det som hände för 35 år sedan måste vi sätta saker i ett historiskt perspektiv. Eric Hobsbawm definierade 1900-talet som ett kort århundrade inklämt mellan 1917 och 1989, vilket tydligt gav realsocialism och kommunism status som de krafter som mer än något annat präglade århundradet. Detta i motsats till det ”långa 1800-talet” – utsträckt från 1789 till 1914 – som kännetecknades av den industriella revolutionen, kapitalismen och imperialismen.

Jugoslavien var ett nytt land på Europas karta från 1918 och en följd av dessa stora historiska förändringar. Jag ser fyra viktiga aktörer i berättelsen om den här affischen. Dessa är socialism och kommunism, fascism och nazism, Josip Broz Tito samt konstkollektivet NSK.

Jag utgår ifrån att alla läsare vet lite grann om ovannämnda ideologier. Vem var då Josip Broz Tito? Han blev känd som ledare och befälhavare i det tvåfrontskrig som utkämpades om det forna Jugoslaviens landområden: dels kriget mot den fascistiska och nazistiska ockupationen av landet mellan 1940 och 1945, dels inbördeskriget mot den kungliga, kapitalistiska regimen i det så kallade första Jugoslavien. Efter socialisternas seger och statens grundande var han president i det så kallade andra Jugoslavien fram till sin död 1980.

Som president vägrade han redan 1948 att låta Jugoslavien lyda under Stalin, vilket förde in landet på den mycket speciella vägen mellan öst och väst genom politisk alliansfrihet som han initierade. En konsekvens av Titos brytning med Stalin var också att socialistisk realism som officiell konstinriktning övergavs och att modernism accepterades som officiell kulturell inriktning specifikt för jugoslavisk socialism och kommunism.

Nu ska jag presentera den sista aktören, konstkollektivet NSK. Novi Kolektivizem, som har skapat den här affischen, är en av grupperna i ett större konstkollektiv som kallas NSK (Neue Slowenische Kunst), grundat 1984 i Ljubljana, Slovenien, av tre konstituerande grupper: konstmusikgruppen Laibach, grundad 1980, bildkonstgruppen Irwin och teatergruppen Scipio Nasice Sisters, båda grundade 1983.

För att slå samman de tre enskilda grupperna till ett större kollektiv grundade medlemmarna en fjärde grupp, konstkollektivet Novi Kolektivizem. År 1984 var jag en av grundarna av teatergruppen och var därför också en av dem som grundade NSK. Precis som jag var de flesta av NSK:s medlemmar födda 1961. Vi representerade en generation som inte själva hade upplevt andra världskriget, fascistisk och nazistisk ockupation och partisanernas kommunistiska kamp. Vår uppfattning om det förflutna överfördes till oss genom den storslagna berättelsen om en hjältemodig kommunistisk kamp och genom indoktrinering och propaganda. Vi uppfostrades som pionjärer. Vi var Titos ungdomar som hade till uppgift att bygga en ljus framtid för landet, erövrad genom en fantastisk historisk kamp och stora uppoffringar. 1980, när landet hade funnits i 42 år och vi var ungefär 20 år, kom majoriteten av oss från landsorten till staden för att studera vid universitetet.

Den fråga som återstår att besvara är följaktligen denna: hur var det möjligt för Novi Kolektivizem att vinna tävlingen om att utforma hela ungdomsdagen 1987? Den här affischen är inte bara anskrämlig, den var udda och anakronistisk också på sin tid. Vi måste påminna oss om att den vedertagna utgångspunkten för formgivning och för visuella och textuella koder i Jugoslavien på 1980-talet var modernism, på väg över i postmodernism, en övergång där NSK var banbrytande. 1987 var NSK:s praxis redan kritiskt och teoretiskt erkänd, framför allt genom det som skrevs av gruppen ”Ljubljana Lacanian School”, en samling teoretiker som föreslog en psykoanalytisk tolkning av NSK som fenomen. Genom att konsekvent lägga olika och ofta motstridiga och oförenliga visuella koder över varandra lyckades NSK utlösa vilande innehåll i det kollektiva omedvetna, och på så sätt stöddes och påskyndades oberoende omvandlande krafter i samhället i stort.

När den slovenska ungdomsorganisationen, en obligatorisk socialistisk organisation i varje jugoslavisk delrepublik och en plantskola för unga kommunister, började planera för den kommande federala ungdomsdagen visste de unga slovenska kommunisternas ledare vad de gjorde när de bjöd in NK och NSK att utforma evenemanget. Som en av de ungdomsorganisationer som hade ett tätt samarbete med det slovenska Komunistična partija, i ett land som mycket tydligt krävde federala politiska, sociala och kulturella reformer, drog ungdomsorganisationen nytta av NSK:s avantgardistiska radikalism, konstnärliga immunitet och dess förmåga att blanda samman allmänt accepterade kollektiva budskap. Dess mål var gammelkommunisterna som fortfarande satt vid makten och var misstänksamma mot alla försök till att reformera landet inifrån. De höll fast vid sina myter om ett heroiskt förflutet och ironiskt nog tyckte de som satt i den kommitté som godkände affischen mycket om dess estetik, som påminde dem om den ”gamla goda tiden”.

Om affischen: Dan mladosti, av Novi Kolektivizem (NK) 1987