EUROPA SOM GLOBAL STORMAKT
1800-talet var en revolutionär tid i Europas historia och en tid av stora omvälvningar på alla livets områden. Mänskliga och medborgerliga rättigheter, demokrati och nationalism, industrialisering och fria marknader förebådade alla en period av förändring och möjligheter.
Vid slutet av århundradet stod Europa på toppen av sin globala makt. Men de sociala och nationella spänningarna och den internationella rivaliteten spred sig – och exploderade i krig i början av 1900-talet.
POLITISKA FÖRÄNDRINGAR
1800-talet – revolutionernas tidsålder! Folk över hela Europa lät sig inspireras av franska revolutionen från 1789. De utmanade de aristokratiska härskarklasserna och kämpade för medborgerliga och mänskliga rättigheter, demokrati och nationellt självbestämmande.
Nationalismen trädde fram som ett revolutionärt krav med löfte om större medborgardeltagande i demokratin. Men den var exkluderande, för den föreställde sig en värld av nationella territorier bebodda av etniskt lika människor. Några visionära européer hoppades emellertid på en enad kontinent, bortom nationella lojaliteter.
Revolutionärer över hela Europa utmanade de aristokratiska privilegierna och den traditionella ordningen. Revolutionerna 1848–1849 var särskilt viktiga milstolpar i kampen för lika villkor, självbestämmande och mänskliga rättigheter – mål med stor genklang även i vår tid.
Franska revolutionen 1789 var en vändpunkt i Europas historia. Dåtidens politiska system underminerades när slagorden "frihet, jämlikhet och broderskap" svepte över kontinenten. De franska revolutionärernas stormning av fängelset Bastiljen i Paris den 14 juli 1789 har blivit en känd symbol för motståndet mot korrupta styren och aristokratiska privilegier.
Legender, myter och ett ärorikt förflutet blev viktiga element för de nationella rörelserna när den nationella identiteten skulle skapas – en identitet man föreställde sig som unik och åtskild från andras. Flaggor, nationalsånger och symboler var bara några av de grepp som de nationella rörelserna använde för att uppnå dessa mål och stärka den egna självbilden.
MARKNADER OCH MÄNNISKOR
Ånga, rök, fabriker och buller – allt detta signalerade början på den industriella revolutionen i Storbritannien. Tillverkningsindustrin spred sig sedan i olika grad över Europa och gjorde kontinenten till världscentrum för industrialisering, finans och handel.
Tekniska nymodigheter medförde industriella framsteg, där ångkraft drev på utvecklingen av den tunga industrin. Produktionsmetoderna förändrades helt, och stora fabriker med tusentals arbetare massproducerade industri- och konsumentvaror.
Arbetstagarna på 1800-talet var lönearbetare utan vare sig rättsligt eller socialt skydd. De arbetade och levde ofta under hemska förhållanden. Först i slutet av århundradet förbättrades deras situation genom att rösträtten infördes gradvis.
Originating from the French language, the word bourgeoisie describes a new social category of people who emerged out of the changes in society brought about by the Industrial Revolution. Economically independent, educated and gaining political rights, they were the driving force behind economic and political changes.
VETENSKAP OCH TEKNIK
Fart, dynamik och framstegstro präglade Europa i slutet av 1800-talet. Järnvägen, elektriciteten, film- och fotokonsten och nya teorier inom vetenskap och medicin befäste Europas ledande roll under denna period av mognande teknisk utveckling. Det var en tid av optimism.
Början på järnvägsepoken visade hur långt framme Europa var som självklar global ledare på teknikens område. Industrialiseringen tilltog och långa resor blev en möjlighet för alla samhällsskikt.
Resor mättes nu i tid och hastighet snarare än i avstånd. Järnvägarna skapade nät som sträckte sig över hela Europa och som gynnade kontinentens centrala delar, där förbindelserna var goda. Samtidigt förvärrades isoleringen för länder och människor i periferin.
Järnvägen förändrade det europeiska landskapet med tunnlar, viadukter och broar förbi hinder som tidigare varit oöverstigliga. Den då längsta tunneln i världen öppnades 1882 i och med färdigställandet av den 15 km långa Sankt Gotthardstunneln, som knöt samman norra och södra Europa. Med järnvägen kom kollektivtrafik och turism.
Telegrafen möjliggjorde nära nog omedelbar kommunikation över stora avstånd. Ett brott begånget i en stad kunde snabbt rapporteras till en annan; samma sak gällde världsmarknadspriserna på råvaror. Undervattenskablar gjorde kommunikationen global.
Rivaliteten mellan nationerna och de internationella spänningarna mot slutet av 1800-talet blev uppenbara under världsutställningen 1900, där krigsvapen och kolonialbyar visades upp. Sådan rivalitet skulle dramatiskt komma att forma det nya seklet.
IMPERIALISM
1800-talet såg ett Europa som dominerade världen. Imperierna expanderade, kolonierna samlades på hög – allt drevs energiskt på av den industriella revolutionen. Kolonierna tillhandahöll råmaterial och lyxartiklar för att möta den växande efterfrågan från konsumenterna, och kunde i gengäld erbjuda enorma avsättningsmarknader för europeiska produkter. Övergrepp och orättvisor rättfärdigades som nödvändiga för att ”civilisera” barbariska folkslag. Slaveriets successiva avskaffande ersattes av nya former av intolerans och rasism.
1914 härskade europeiska länder över ungefär 30 % av jordens befolkning. Upptäcktsfärder och handel över haven hade man ägnat sig åt i århundraden, men tack vare den industriella revolutionens förtjänster kunde Europa nu stärka sitt grepp om andra kontinenter.
Deltagarna i Berlinkonferensen (1884–1885) fastställde grundprinciperna för uppdelningen av den afrikanska kontinenten mellan Europas makter, utan att afrikanerna själva fick komma till tals. I slutet av år 1900 fanns det bara tre självständiga stater kvar. De europeiska makterna skulle även komma att dela upp Asiens karta.
Ny europeisk teknik förde med sig hjälpmedel som exempelvis maskingevär, som hade stor del i kolonialismens framryckning. Trots sitt numerära övertag hade den inhemska befolkningen inte mycket att sätta emot ett vapen som sköt 50 gånger snabbare än ett vanligt gevär.
Även inom Europas gränser ansågs vissa folkslag vara rasmässigt “mindre utvecklade” än andra. Enligt sådana rasistiska teorier handlade det vanligtvis om folk i Europas geografiska och sociala utkanter som ofta betraktades som förfäder till de mer högtstående raserna i 1800-talets Europa.