EUROPA I RUINER

Giftgas användes med önskad effekt första gången 1915 av tyska styrkor vid den belgiska staden Ieper. Planerna på att använda gas som vapen hade utvecklats som ett sätt att försöka bryta dödläget i skyttegravskriget. Både klor-, brom- och senapsgas sattes in. Antalet faktiska dödsfall var begränsat, men de psykologiska effekterna på soldaterna var betydande. Gasmasken är ett tydligt exempel på individens avhumanisering i detta krig.

Den 28 juni 1914 mördades Österrike–Ungerns tronarvinge, ärkehertig Franz Ferdinand, och dennes gemål i Sarajevo av Gavrilo Princip, en Bosnienserb som var anhängare av en självständig jugoslavisk stat fri från Österrike–Ungern. Händelsen destabiliserade en redan skör maktbalans och störtade Europa i krig.

Uppskattningsvis 10 miljoner människor dog i första världskriget, av vilka många aldrig kunnat identifieras. Över hela Europa föddes därför tanken på ”den okände soldaten”, som gav människor möjlighet att minnas de stupade vid gravar och offentliga minnesmärken. Efter kriget hamnade de styrande i onåd på grund av den till synes meningslösa slakten. Europas krigsmärkta landskap hade förändrats för evigt; i dag bär slagfält, arkeologiska lämningar och gravar vittnesbörd om vad som en gång utspelade sig.

Josef Stalins kultstatus började växa strax efter att han tagit makten i Sovjetunionen i slutet av 1920-talet, och nådde sin kulmen efter Sovjets seger i andra världskriget.

Ländernas konstitutioner gav män – och i många fall kvinnor – över hela Europa rösträtt. Statens makt begränsades, vilket blev ett verkligt genombrott för demokratin.

Under Nationernas förbunds församling den 7 september 1929 uppmanade den franske ministern Aristide Briand de europeiska länderna att samfällt fördöma krig och anta en nedrustningspolitik. Det var första gången en europeisk stat tog initiativ till en gemensam europeisk åtgärd.

Tyska och italienska stridsplans bombning av den baskiska staden Guernica den 26 april 1937 var en av de mest fasansfulla händelserna under spanska inbördeskriget.

Den nazistiska regimen förtryckte brutalt sina fiender och såg till att de som sågs som säkerhetsrisker på grund av sin politiska opposition, sin civila olydnad eller sitt civila motstånd hamnade i koncentrationsläger.

Tysklands anspråk på territoriell utvidgning och herravälde över Europa störtade kontinenten i krig den 1 september 1939. En vecka tidigare hade Hitler och Stalin ingått en icke-angreppspakt, som även innehöll en hemlig klausul där Central- och Östeuropa delades in i nazistiska och sovjetiska intressesfärer.

Människors avsky och vrede över nazisternas tyranni och brutalitet fick motståndet att växa i de ockuperade områdena. Det tog sig olika uttryck på olika ställen, med allt från storskaliga militära sammandrabbningar i Grekland, Polen, Jugoslavien och Sovjetunionen till civilt motstånd på annat håll.

Judar i nästan alla ockuperade länder var tvungna att bära den gula davidsstjärnan, en skamlig och förnedrande exkluderingsmetod. Tvångsförflyttningen av judar till getton var ett viktigt förberedande steg i organisationen av förintelsen.

Hundratusentals civila dog under belägringarna av hunger och hungerrelaterade sjukdomar.

Miljoner människor drabbades av de påtvingade inre folkförflyttningarna i Sovjetunionen under Stalins styre under och efter kriget. I det här brevet som skrevs på björkbark berättar en deporterad advokat som hade insjuknat under arbetet i Gulag om sina förhoppningar om att återförenas med sin familj. Han såg dem aldrig mer.

En krigsfånges chanser till att överleva berodde på vilken sida och vid vilken tidpunkt under kriget han greps. Amerikanska Röda korset lyckades förbereda och skeppa mer än 27 miljoner paket i syfte att förbättra fångarnas möjligheter att komma hem vid liv.