Covid blir en del av historien
En plattform för museer i hela Europa
Europeiska historiens hus har startat ett projekt med arbetstiteln ”dokumentera covid” där man samlar in vittnesmål från livet i Europa under pandemin. Hittills har fokus framför allt legat på solidaritet, hopp och samhällsbyggande. I nästa steg kommer vi att dela med oss av våra erfarenheter och resultat från de insamlingar som olika museer har gjort. Genom att förena dessa olika insamlingar får vi möjlighet att dela, diskutera och jämföra våra erfarenheter med människor över hela Europa.
Royal Albert Memorial Museum, Storbritannien – Nedstängningslegender I
Jack Hopkins
Femårige Jack från North Devon – under nedstängningen gick han 50 km för att samla in pengar till det nationella sjukvårdssystemet NHS. Totalt blev det 1 550 pund. Han gick 5 km två gånger i veckan och fast att det var tufft fortsatte han för han kom ihåg att ”läkarna och sjuksköterskorna behöver hjälp för att stoppa viruset”. Nominerad av Katie Roberts
Mahi Ahmed
Mahi Ahmed grundade hjälpprojektet Coronavirus Hardship Relief Project inom organisationen Inclusive Exeter CIC. Ställd inför en annalkande nedstängning satte Mahi igång med sin plan att leverera goda och näringsrika måltider till utsatta människor i staden. Inom några dagar hade ett team med frivilligarbetare hört av sig och vår underbara grupp med koordinatorer, beställningsmottagare, matköpare, chefer och chaufförer träffades för första gången. Mahis entusiasm var smittsam och gav hela vårt team motivation och energi. Över 1 000 människor tog del av projektet och fick måltider och/eller matpaket tack vare Mahis vision och drivkraft. Han skulle säga att varje medlem borde bli nominerad men han är vår nedstängningslegend. – Nominerad av Alan Quick
City Community Trust
City Community Trust (CCT) är Exeters ledande välgörenhetsorganisation för hälsa och välbefinnande. Den samarbetar med fotbollsklubben Exeter City och erbjuder en rad olika aktiviteter för människor i alla åldrar med fokus på hälsa, utbildning, välbefinnande och fysisk aktivitet. Under covid-19-krisen blev CCT mer inriktat på att backa upp stödtjänsterna här i Exeter och East Devon. Under hela maj besvarade de förfrågningar om att köra ut matvaror och läkemedel till samhällets mest utsatta och har nu stöttat personer i riskgrupper och andra utsatta. – Jamie Vittles, Andy O’Doherty och hela teamet från Community Trust nominerades av kommunfullmäktigeledamoten Peter Holland.
Marilyn Laws
Sedan slutet av mars har Marilyn Laws helt oegennyttigt samlat in över 1 000 pund till Barnhospis Sydväst och samtidigt skapat en trygghetskänsla i området. Marilyn tömde hela sitt sylager för att tillverka stora mängder munskydd till lokalbefolkningen och samlade på samma gång in pengar till en organisation där obotligt sjuka barn fått tillbringa sina sista dagar under nedstängningen. Människors generositet har varit överväldigande. Och då talar vi inte bara om donationer utan också om hur de assisterade Marilyn i hennes insatser för att dela ut munskydd. Marilyns mission fortsätter! – Nominerad av Simon Tootel
Paul Mouland
Paul Mouland, Freemoovement och deras frivilligarbetare har med cykel och släp delat ut varma måltider till hemlösa, läkemedel, böcker från biblioteket i Exeter, matpaket och grundläggande förnödenheter till människor som har lidit ekonomiskt och emotionellt. De har knutit vänskapsband med många lokala organisationer, t.ex. trossamfund, St Thomas Food Fight och St Thomas Medical Centre för att bara nämna några. Paul har också gått in och lett webbaserade coronakrismöten för stadsdelarna St Thomas, Alphington och Exwick. Deras bidrag till staden Exeter har varit enormt. – Nominerad av Chloe Pooley
Royal Albert Memorial Museum, Storbritannien – Nedstängningslegender II
Hjälparbetare på YMCA Exeter – Peter Hall
Peter Hall, hjälparbetare på YMCA Exeter, är vår nedstängningslegend. När nätverk, rutiner och gemenskapsaktiviteter försvann för våra 31 ungdomar som bor i stödboenden reagerade Peter med föredömligt mod. Det var verkligen ett hästjobb han gjorde för att stötta våra ungdomar när han gick laget runt i byggnaden, lyssnade in alla farhågor och fanns där även på avstånd för att varje ung människa skulle veta att de inte var ensamma.
Hjälparbetare på YMCA Exeter – Lydia Brown
När nedstängningen slog till den 23 mars satt YMCA Exeter-hjälparbetaren Lydia Brown i telefon dygnet runt och tog sig föredömligt och modigt an de unga människor vars mentala hälsa blev lidande av nedstängningen. En av de boende behövde ha med sig Lydia till sjukhuset, andra behövde att hon köade i timmar för att hämta ut medicin. Många boende ville bara prata av sig på telefon när som helst på dygnet, för de visste att Lydia alltid fanns där för dem. För oss alla på YMCA Exeter är Lydia vår nedstängningslegend.
Hjälparbetare på YMCA Exeter – Sarah Griffiths
När covid-19 bröt ut såg Sarah Griffins på egen hand till att hålla YMCA Exeters stödboende skinande rent för alla 31 ungdomar som bor där. Hon sparade ingen möda och riskerade sin egen hälsa för att viruset inte skulle ha en chans att sprida sig. Från det ständiga putsandet av gemensamma dörrhandtag till det nitiska arbetet med att hålla de gemensamma toaletterna fria från bakterier – Sarah förkroppsligade osjälviskt mod och vänlighet mot alla oss unga. För oss alla på YMCA Exeter är Sarah vår nedstängningslegend.
David Spicer
Min gode vän David Spicer är en nedstängningslegend, för under de första 50 dagarna av nedstängningen körde han ”Gissa låten” virtuellt där han spelade hits på keyboard för sina många följare. Detta blev snabbt väldigt viktigt för alla hans vänner och hans familj för det gav något att se fram emot och snacka om tillsammans på nätet. Det fick alla att le under en riktigt tuff period när folk var rädda och höll sig inomhus. Hans småsnack, några skämt och briljerandet på keyboarden var en daglig höjdpunkt och gjorde det lättare att ta sig igenom nedstängningen. – Nominerad av Dax Oliver
Sammy Hartstein
Sammy är 16 år och har varit en regelbunden frivilligarbetare i Buckfastleighs insatsteam och hjälpt till att dela ut matpaket åt matbanken. Han har satt på sitt munskydd och sina handskar och burit tunga lådor med matvaror till människor i behov av stöd, ofta i stark värme. Utöver mat har han även delat ut böcker till människor som inte har kunnat gå ut på grund av pandemin för att hjälpa dem att stå ut med tristessen under nedstängningen. Allt det har han gjort samtidigt som han har hanterat sin mormors död, ensamheten under nedstängningen och osäkerheten kring sin studentexamen. – Nominerad av Helen Hartstein
Irish Linen Centre & Lisburn Museum - ”Covid–19 och jag”
Personal och ledamot i Lisburn & Castlereaghs kommunfullmäktige poserar med blomsterarrangemang tillägnat det brittiska sjukvårdssystemet NHS
Det här blomsterarrangemanget, tillägnat det nationella brittiska sjukvårdssystemet NHS, planterades av personalen i Lisburn & Castlereaghs kommunfullmäktige i Lisburns historiska slottsträdgård från 1600-talet.
Igenbommad affär, centrala Lisburn, mars 2020
På grund av en landsomfattande nedstängning i mars 2020 beordrades affärer att stänga. Många människor oroades av pandemin och affärsinnehavarna lämnade ofta uppmuntrande små ord utanför sina stängda lokaler, som här – ”ta hand om er och var försiktiga”. Lisburn Turkish Barbers ligger på marknadstorget i Lisburn.
Handsprit, april 2020
Handsprit var hett eftertraktat i början av pandemin. Många destillerier slutade tillverka spritdrycker och började i stället sälja sin egen märkeshandsprit. Shortcross Gin ligger utanför Crossgar i grevskapet Down och sålde sina egna produkter på nätet.
MAS & FelixArchive, Antwerpen, Belgien – ”Coronaarkiv”
Fängelsebanderoller i Antwerpen
Anställda och interner på fängelset på Begijnenstraat tillverkade fyra banderoller. På det viset skickade de budskap om solidaritet och empati – en önskan om hälsa för alla.
15 mars–16 maj 2020
Samling: MAS, inv. nr. MAS.0328.002
Vandring längs Meir
När nedstängningen var över öppnade butikerna på shoppinggatan Meir igen. Handlarna vidtog säkerhetsåtgärder av alla möjliga slag. Kommunen satte upp vägmarkeringar för att kunna kontrollera folkmängderna och säkra fysisk distansering.
31 mars 2020
Samling: FelixArchief, inv. nr. 2876#82
Iftar ”på hjul”
Att fira Iftar – bryta fastan tillsammans efter solnedgången – var inte möjligt denna ramadan. Vissa moskéer, som El Fath-moskén, levererade därför Iftarmåltider med lastcyklar till ensamma och fattiga.
12 april–13 maj 2020
Samling: FelixArchief, inv. nr. 2920#6
‘t Akkoord spelar musik för De Fontein
Eftersom äldre visade sig mer sårbara för coronaviruset var det många invånare på äldreboenden och i servicelägenheter som fick stanna hemma. Bandet ’t Akkoord gav en konsert med fysisk distansering framför boendet De Fontein för att skapa en stunds förströelse med lite musik.
10 maj 2020
Samling: FelixArchief, inv. nr. 2893#2
Litauens nationalmuseum, Litauen – ”Vem ska berätta historien om covid-19 på museet i en avlägsen framtid?”
Kompositören Zita Bružaitės stycke ”Oro”
När karantänen utlystes den 16 mars började kompositören Zita Bružaitė sätta ihop sitt nya stycke ”Oro” (på litauiska ”Nerimas”). Varje dag lade hon minst en halvtimme på verket. Manuset till kompositionen, som Bružaitė har skänkt till museet, speglar olika sinnesstämningar och tillstånd som konstnären har gått igenom varje dag under karantänen.
T-shirt
Tiden hemma ägnade Gintautė åt sin favorithobby, att brodera. Hon frågade sina vänner på Instagram vad den nya situationen innebar för dem och broderade därefter 33 olika karantänhistorier på sin gamla t-shirt. Historierna skildrar olika symboliska idéer, nostalgiska saker och aktuella frågor som toapapper och andningsskydd. När en följare bad henne brodera något magiskt bestämde hon sig för att tolka det i form av en bild på ”coronavirus i en glasburk”. T-shirten skänktes till museet av Gintautė Riabovaitė.
Körsbärsträd online
Våren är den tid då alla människor i Vilnius går till ”sakuraträdgården” för att beundra de blommande träden. Men den här våren var det annorlunda. För att skydda människor och begränsa de oundvikliga folksamlingarna installerade Vilnius kommun i samarbete med Telia kameror i körsbärsträdgården och webbsände de blommande sakuraträden live. Informationsskylten donerades av Vilnius kommun till museet.
En biljett från Bali
I mars 2020, när de flesta länder plötsligt stängde sina gränser, uppstod enorma problem för resenärer. Litauens utrikesministerium började ordna hemflygningar från de länder där flest strandade medborgare fanns registrerade. Den sista flygningen från ön Bali genomfördes den 28‑29 mars. Ugnė Karaliūnaitė, som kom hem med det flyget, gav sina biljetter till museet.
En mall för ansiktsskärmar
Till följd av det hastiga utbrottet och den snabba spridningen av denna virussjukdom hade de litauiska vårdinrättningarna inte tillräckligt med skyddsutrustning, och att köpa in blev näst intill omöjligt. För att bemöta situationen utvecklade skolan för robotteknik en mall för utskrift av 3D‑masker, och den använde sedan företag och privatpersoner för att på mycket kort tid skriva ut över 50 000 ansiktsskärmar till vårdpersonalen. Paulius Briedis (VšĮ Robotikos mokykla) skänkte mallen till museet.
Museistiftelsen för post och telekommunikation, Berlin, Tyskland – ”Covidkommunikation”
Hamsterpaket
Det här ”hamsterpaketet” skickades under coronapandemin som en alternativ födelsedagspresent när det inte var möjligt med fysiska besök. Den innehöll två toarullar, ett stort paket med pasta och konservburkar – varor som var särskilt viktiga under de inledande coronaåtgärderna i Tyskland. Många varor sålde slut i butikerna. Avsändare var ”Hamsterföretaget på Hamstergatan i Hamstern”.
Amberg den 18 april 2020
Tackbrev på vykort till brevbärare
Tyska posten fick det här hemmagjorda tackvykortet till sina brevbärare, som hade det särskilt stressigt när mängden brev och paket som skickades ökade under coronapandemin. På grund av coronaåtgärderna började allt fler hushåll beställa hem varor. Sedan dess har försändelser ofta levererats kontaktlöst. Vykortet kan ses som en gest och ett tecken på solidaritet med brevbäraren, ungefär som kvällsapplåderna för vårdpersonalen. På vykortet syns Kölns domkyrka i en snöglob.
Köln den 30 mars 2020
Dagbok från en speciell tid
Den här boken publicerades av konstnären Hasso von Henninges och innehåller bidrag från 20 författare som rapporterar om sina dagliga upplevelser, rutiner och intryck från coronaperioden i mars och april. Dessa veckor präglades av coronaåtgärder och självisolering. Författarna skriver ner sina tankar dels för hand dels digitalt. Det 260-sidiga verket finns i 32 exemplar.
Nürnberg i mars/april 2020
Vykort i coronatider
Konstnären Susanne Schattmann gick ut med en vädjan genom att skicka gamla vykort täckta med akrylfärg till familj och vänner och bad dem designa och skicka tillbaka dem. Över 50 personer i alla åldrar svarade med sina egna kreationer. Motiven och teknikerna i vykortsgalleriet är många – från vattenfärger och foton till uttryck och ikoniska representationer. En ”karttur” håller också på att utvecklas, liksom en egenhändigt skriven låt.
Nürnberg i mars–juni 2020
Individuella instruktioner för seniorer om hur man använder Skype och iPad
Coronapandemin har gynnat digitaliseringen. På grund av kontaktrestriktionerna har en stor del av den personliga kommunikationen gått över till digitala kanaler. Av den anledningen köpte en viss herr Rauch en iPad till sina föräldrar, som är över 80 år, så att han kunde fortsätta att kommunicera ansikte mot ansikte med dem. Eftersom föräldrarna inte hade någon erfarenhet av datorer, smarttelefoner eller internet skrev sonen ner steg-för-steg-instruktioner som han skickade till dem tillsammans med apparaten. Han förklarar hur man använder den och kommunikationstjänsten Skype.
Dortmund den 22 mars 2020
Gallery Oldham, Storbritannien – ”Oldhams nedstängningsmuseum”
Tandle Hills
Från överfulla parker, lekplatser och andra barnaktiviteter till öppna fält, högt gräs, himmel och fria vidder. Tandle Hill har alltid varit och kommer alltid att vara vår fristad. Barn behöver kunna röra sig och leka fritt utan de vanliga reglerna från hemmet och vuxenvärlden. När allt bara blev för mycket var det detta som helade oss.
Sjuksköterskor på barnavdelningen med utsmyckade visir.
Oldhams nedstängningsmuseum är ett digitalt projekt med ögonblicksbilder som fångar hur livet har varit i området under coronapandemin. Människor har uppmanats att vara med och dokumentera och kartlägga den här tiden så att de kan dela med sig av en digital tidskapsel till Oldhams framtida generationer.
Liechtensteins nationalmuseum, Liechtenstein – ”Vardag under covid-19”
Historic England, UK - #PicturingLockdown
Jenny Mclean minns Nidiya
Koloniträdgårdarna i Boundary Way ligger ett par hundra meter från där jag bor. Jag gick dit i går och mötte en jamaicansk man som hette Tony Mclean, och vi började prata om det här projektet. Han sa att hans fru Jenny var på begravning för sin bästa vän Nidiya som nyligen dött i covid-19. Jag pratade med henne i morse och hon sa att hon gärna skulle ha ett samtal ute vid kolonierna för där finner hon så mycket ro. Hon mådde nästan fysiskt illa på begravningen när hon tänkte på de 33 åren som hon och Nidiya var bästa vänner. Färgade och asiater tycks ha drabbats hårdast av sjukdomen i Wolverhampton.
Applåder för sjukvården
Roy Mehta, en av projektets tio anlitade konstnärer, valde ut den här bilden till samlingens tio ”London Suburbs”-bilder. Så här sade han: ”Bilden jag har valt är ’Shuvaseesh Das, Applåd för sjukvården i London’. Jag gillade en del andra bilder med men den här fångar nedstängningens verklighet för så många människor. Inramningen låter oss se paret i deras kontext, och applåderna på balkongen kan bara anspela på stödet till den brittiska vården. I kombination med deras dystra ansiktsuttryck blir detta en stark bild.”
Vattenkrig med social distansering
Lek på bakgården en varm vårdag. Två kompisar har vattenkrig tills de är genomvåta och hinkarna är tomma. Skratten och tjuten påminner om gångna tider – och om tider som ska komma igen.
Juliette, Juliette (gatans ljud)
När våren välkomnar oss med soligare, varmare dagar har jag funnit trädgården som en av de bästa platserna att koppla av i. Nedstängningen i kombination med det våldsamma utbrottet gjorde att den här kära lilla uteplatsen än en gång blev den perfekta tillflyktsort som den alltid har varit för mig; en plats i världen igen, om så bara i form av vinden som blåser, fåglarnas kvitter, de lekande barnens tjattrande eller mina kisande ögon mot vårsolen. Samtidigt är det ett under att man kan få uppleva en så rofylld fristad när man som vi bor mitt i ett gytter av hus.
Musée de la Vie wallonne, Belgien – ”Illustration av hälsokrisen”
Ansiktsskydd
Den här masken utformades i samband med coronakrisen av Isabelle Mathieu, en hattmakare i Alleur. Den togs fram för att göra det möjligt att kommunicera med döva, hörselskadade och stumma. ”Relab de Liège” samarbetade med projektet genom att laserskära materialet så att inte tygets kanter nöts mot visiret.
Perth Museum & Art Gallery, Scotland – ”Den lokala covidupplevelsen”
Graffiti regerar, ok?
Runt två månader in i nedstängningen började en del lekfulla protester dyka upp jämte de mer etablerade, empatiska reaktionerna. Den här graffitin skapades under en motorvägsbro över floden Almond i Inveralmond, Perth, Skottland.
Gatmålning under nedstängningen
Under nedstängningen upptäckte barn en del traditionella sätt att leka nära hemmet. Hopphagar och andra motiv som ritades med krita i asfalten dök upp lite varstans, i det här fallet i centrala Perth, Skottland.
Målade stenar
Mot slutet av nedstängningen började barn lämna målade stenar utanför skolan som ett tecken på solidaritet och empati.
Det här är en del av en ”larv” som gjordes av familjer under nedstängningen. Den finns utanför Moncrieffeskolan i Perth, Skottland.
Ungerska friluftsmuseet, Ungern – ”Virtuell maskutställning”
Från Budapest
När folk började hamstra en massa från affärerna ville jag också skydda mig, på mitt alldeles speciella sätt förstås. Jag valde en pestläkarmask från medeltiden som mitt eget exempel. Jag var övertygad att om den fungerade på medeltiden så måste den göra nytta i dag också. Jag fick den precis i tid i april. Jag gick omkring i den i livsmedelsbutiker, på gatan och i kollektivtrafiken. Var jag än kom stannade samtalet upp, människor blev rädda. Yrkesfotografer ringer fortfarande och vill ha en bild från gatan. Pandemi eller ej, man får inte tappa sin känsla för humor, även om den är lite morbid.
Från Mosonmagyarórvár
Allt startade på kvällen den 13 mars, när vi fick beskedet att vi inte skulle få gå till skolan på måndagen. Alla trodde vi att det skulle vara i ett par veckor ... Vi hade fel.
De här munskydden är av tyg, vi hade färgglada till barnen och vita i tre lager till de andra. Jag hoppas att allt ska bli som vanligt igen snart. Nu börjar det bli bättre, vi kan åka på sommarläger där jag kan träffa kompisar igen!
Från Mezőkövesd
En kläddesigner på orten sydde mitt munskydd till mitt bröllop. Vi hade ont om tid, därför är den inte broderad. Släkten kommer från Matyó, kvinnor i flera generationer har broderat vackra klänningar och utsmyckningar.
Bröllopet var den 21 mars i Mezőkövesd, när min flickvän Beáta Görzsöny blev min fru, Beáta Kiss. :) På grund av säkerhetsåtgärderna hade vi bara några få gäster den dagen, det var bisarrt men också ett häftigt minne.
Från Debrecen
Vi hade läst i lokaltidningen och på nätet att regeringen hade bett allmänheten om hjälp att sy munskydd hemma. Vi skickade ett mejl med vår anmälan och fick positivt svar från ett av kommunens ställen i Debrecen, och de levererade allt material, gummiband och mönster till masken. Sedan gick allt rätt lätt. Min man ritade, min son (med nedsatt arbetsförmåga) klippte och jag satte dit de nödvändiga stygnen till sist. Vi tillverkade över 150 masker på några få dagar. Vi hade inte bara kul utan gjorde verklig nytta!
Museo Nacional de Antropología (Madrid) – ”Covid-projekt”
Vi bad våra besökare att skicka in bilder där de har sina masker på sig. Eftersom maskerna är obligatoriska formas nya ansikten i det offentliga rummet. Juli 2020
Under nedstängningen bad vi människor att göra om sina hem till ett museum och visa upp sitt ”favoritföremål” i en video. Alfonso berättade att han hade tagit med sig många minnen från sitt hemland Mexiko. April–maj 2020
Under nedstängningen samarbetade över 20 antropologer med museet för att få viss insikt i vad som höll på att hända och vilka förändringar som man kan förvänta sig i människors liv efter denna tid. Vi har lagt ut deras artiklar på museets webbplats. Denna bild finns i Álvaro Alconadas ”Kvar i en tid för reflexion”.
På skylten står det: ”Rör mig inte! Jag kan ha viruset!” Maj–juni 2020
Under de veckor då spanjorerna var inlåsta i sina hem för att undvika att smittas av covid var deras fönster enda sättet att få reda på vad som pågick utanför huset, på gatan och i kvarteret. Vi bad dem därför att skicka in sina egna bilder. I detta foto från Anas fönster kan hon trots att hon är ”inlåst” ändå se regnbågen. April–maj 2020
Vi bad även folk att skicka in bilder på hur de återvände ut i sina kvarter efter att inte ha kunnat gå ut på flera månader. Ángel skickade oss en bild på sitt första besök i kyrkan på länge. Juni 2020
Finlands nationalmuseum – ”Fotosamling”
Miljöstudier i Sinebrychoffsparken för klass 3B i Tyska skolan i Helsingfors (Deutsche Schule Helsinki), den 26 maj 2020. En del klasser arbetade utomhus och andra inomhus när skolorna återöppnade i mitten på maj. I bakgrunden syns Anmol Dogor, lärare för elever med särskilda behov.
Trots coronaviruset fortsatte organisationen Hurstin apu (Hurstis hjälp) att dela ut mat till fattiga och missgynnade människor i Helsingforsstadsdelen Berghäll, bilden är tagen den 17 april 2020. På grund av nedstängningen avskaffades kösystemet och maten fördelades när människor kom och bad om den. Organisationen delar ut mat- och klädpaket till behövande året runt, och organiserar olika evenemang.
Sloveniens etnografiska museum – ”Vitsar om coronaviruset”
När coronapandemin startade frågade vi på Sloveniens etnografiska museum oss vad vi som socialt ansvarstagande institution kunde göra, och framför allt hur vi skulle kunna hjälpa människor. Vi bestämde oss för att samla de vitsar som började spridas bland oss. På så sätt hoppades vi kunna glädja folk och lätta deras oro, rädsla och farhågor rörande sjukdom, isolering och ensamhet.
Samtidigt ville vi även dokumentera situationen i samhället genom vitsar som utgör en del av vårt spirituella kulturarv. I en av vitsarna skojar man om att detta måste vara den gladaste pandemin någonsin eftersom det finns så många vitsar om den. En annan handlar om att vitsarna om coronaviruset sprider sig snabbare än själva viruset.
Monaghan County Museum, Irland – dokumentation av våra erfarenheter
Etnografiska museet i Ungern – ”Karantänsföremål”
Mask med broderad viol
Jag är väldigt intresserad av broderi och känner mer än väl till hur lång tid det tar. Jag broderar också mycket på min fritid. Masken har två lager och är handgjord. Det fanns två skäl till att jag valde att pryda den med just en viol, dels är violen en av de första blommor som blommar på våren, precis samtidigt som pandemin dök upp i Ungern, dels har den en symbolisk betydelse och står för återfödsel och hopp i kampen mot viruset.
Teknik och kreativitet
”Både jag och min man jobbade hemifrån under nedstängningen. Jag har en välbalanserad men fullspäckad vardag. Hans jobb varierar i större utsträckning men övervakas hårt, emellanåt kontrollerar cheferna vad han gör på skärmen. När det verkligen inte finns något att göra – men du samtidigt vet att det finns mycket att göra i hemmet – kan det kännas frustrerande. Vi hittade en lösning med hjälp av ett grillspett. Hela tiden när jag jobbar så är också den andra bildskärmen på.”
Mittpunkt
”Jag älskar att vara kreativ när det gäller dekorationer. Jag gjorde den här inför påsk. Vi hade inte sett våra släktningar på flera veckor och det blev en del av vardagen att se uppdateringarna om viruset på tv. Framför allt tror jag att våra dagar blir mycket bättre med lite humor.”
Betydelsefulla masker
”Människor rusade ut för att köpa masker så snart pandemin dök upp i Ungern, därför bestämde jag mig för att göra mina egna, vilket verkade vara den enda rimliga lösningen. Jag letade fram en bra bomulls-T-shirt där jag kunde använda baksidan till att göra sex masker av.
Det här är en passande bild för mig eftersom Italien är mitt favoritland och också var det första landet som drabbades av viruset i Europa. På italienska säger man ”dare una mano” som betyder att ge någon en hjälpande hand. Min T-shirt saknar bara en ärm, vilket är en bra symbol för den brist på hjälp som Italien borde ha fått från de länder vars turister är huvudkunderna för dessa varor.”
Strykbräda
”Denna strykbräda har blivit en mycket större del av vår vardag under de senaste sju veckorna än den någonsin var under de föregående tio åren.
Eftersom man själv kan ställa in höjden är den perfekt för att ha datorn på under min dotters pianolektioner, så att läraren tydligt ser att hon både sitter rätt och har fingrarna rätt. Bara detta gjorde strykbrädan väl värd pengarna.”
Danmarks nationalmuseum - ”Digitala föremål för covid 19”
Åk hem
Under påsken åkte många till en glesbefolkad del av landet för att vandra i naturen trots att direktiven i Danmark var att man skulle hålla sig hemma. En boende kände sig provocerad av folkmassorna och gjorde en skylt med texten ”Åk hem!” som hon satte upp bredvid vägen. Grannarna var dock inte helt förtjusta i detta så till slut tog hon bort den igen.
Vesthimmerlands museum, Danmark – ”Ögonblicksbild av coronan”
Sjuksköterska
Varje dag får museet in rapporter från personer som plötsligt känner att världen har vänts upp och ner. Charlotte Høj Opheim-Winje jobbar vanligtvis som specialistsköterska inom ortopedkirurgin men på bara några dagar fick hon omskola sig för att ta hand om coronapatienter vid Farsø sjukhus. Hennes berättelse finns nu bevarad för kommande generationer.
Netto
Vid ingångarna till matbutikerna uppmanas kunderna att ta hand om varandra och de anställda och att hålla avstånd. Dessutom påpekar affärerna att det inte finns någon anledning att bunkra eftersom de fortfarande får in varor varje dag. Skyltar och varningar är en viktig del av hur vårt museum dokumenterar en väldigt speciell situation. Senare kommer en del av dem att ingå i museets samlingar. Dessutom samarbetar museet med borgmästarens kansli för att kunna få tillgång till sammanfattningar av beslut och andra viktiga handlingar från kommunen.
Omständigheter
Handsprit, plasthandskar och skyltar som berättar hur du ska agera i livsmedelsbutiken och hur många som får komma in åt gången. Att handla har plötsligt blivit en farlig aktivitet och ingenting är längre som det brukade vara. Detta dokumenteras av museet som ser covid‑19‑krisen som en unik möjlighet att dokumentera historien medan den pågår. Det är särskilt viktigt att museet kan visa alla pågående förändringar.
La Fonderie – ”Privatkarantän”
Dramaten-väskan
Tidigare stod denna dramaten-väska i hallen som en påminnelse om att vi ”var tvungna” att gå och handla till helgen, i stället för att göra något roligare. Vi släpade den fram och tillbaka och såg den bara som ett nyttoföremål. Nu när vi är instängda har den i stället blivit en symbol för frihet och äventyr.
Torkställning
Eftersom min fru (hon som skickade in bilden med dramaten-väskan) jobbar i det rum vi kallar kontoret, så är jag förpassad till det som tidigare var vardagsrum och matsal. I sitt tidigare liv tjänstgjorde dock kontoret som pianorum, sångrum, datasal, konstrum, och ett par tre gånger i veckan även som torkrum.
Numera bor vi i stället i det som har blivit både matsal och torkrum. Jag tröstar mig med att nu när vi bara är hemma så behöver vi inte längre stryka, vilket åtminstone betyder att vi inte bor i ett strykrum!
Mobilen
Min mobil har blivit jätteviktig nu när vi är inlåsta eftersom jag åtminstone kan ringa och prata med min familj och mina vänner. Genom telefonen har jag även kontakt med min lärare.
Min gamla telefon gick sönder precis innan allt stängde ner och jag lyckades köpa en ny i absolut sista minuten, den där onsdagen när affärerna skulle stänga klockan 12. Jag kom till affären klockan 11. Puh!
Nationalmuseet för modern konst, Rumänien – ”UNARTE:s karantänskonstlaboratorium”
Fälla 2020 / Jag är inte här 2020
”Trots att mina föräldrars hus är mycket större än den etta där jag bodde i Bukarest före karantänen, så känns det som att jag befinner mig i en sådan där stor bur i en djurpark där djuren visserligen får bo i en omgivning som påminner om deras naturliga livsmiljöer, men ändå saknar frihet.”
Projektet ”Hemmet är överallt: Det finns inget ute, 2020 / Vi ringer dig, 2020
”Tyvärr innebär den rådande situationen att jag måste behålla min lägenhet som mitt enda ”hem”. Genom att rita lite kan jag fly lite grann och åka till olika platser som känns som hemma. Även om jag sprider en känsla av ensamhet och tristess tror jag att det är en väldigt bra period för min konstnärliga och personliga utveckling.”
Självisoleringsdagbok, utkast, 2020
”Serien ’Vad är det för dag i dag’ är en kort självisoleringsdagbok som illustrerar min personliga anpassningsprocess i mitten av en pandemi under nästan en månad. Det började som en universitetuppgift och blev en av de mest terapeutiska saker jag har gjort under dessa tre månader.
Dagboken består av två delar: den första delen svarar på frågan ’Var är jag?’ och speglar de psykologiska förändringar som följde en ny och kraftigt förändrad verklighet när vi var instängda mellan fyra väggar. Den andra rör frågan ”Var vill jag vara?” och illustrerar på ett nostalgiskt sätt de små, tidigare vanliga, önskemål som invaderar våra tankar under denna tid.”